Varför skitdebatten inte var en skitfråga

Några veckor efter moderaten Edvard Unsgaards bajsplockar-fascination har nog de flesta avfärdat hela saken som en skitfråga: ”jaja, gå vidare”, tänker en del. Gör inte det, säger jag.

Det som kan verka vara en anka eller ett pinsamt misstag är nämligen något mycket mer: Det säger otroligt mycket om den moderata synen på sysselsättning och på människovärde. Det är nämligen inte vem som helst som yttrat sig så där märkligt om ”arbetslinjen”. Mannen som blir imponerad av ”ryskor” som torkar bajs i hans trappuppgång är pressekreterare åt landets moderate statsminister och dessutom riksdagskandidat för moderaterna i Stockholm.

Det finns flera skäl till varför den här debatten faktiskt inte är en skitfråga:

Unsgaard avslöjade helt enkelt moderaternas egen hemliga graal. Inte undra på att så många moderater tog i så de nästan sprack på debattsajter och bloggar för att minska betydelsen av Unsgaards klavertramp.

Sedan kan man ju, som Magnus Ljungkvist gör på Newsmill, undra varför så få journalister var intresserade av att gå på djupet i frågan:”Vad tjänade ryskan extra på det, fick hon något alls? Betalar städföretaget skatt som de ska? Den ryska som städade trappan, hade hon arbetstillstånd eller är hon utlämnad till sin chefs godtycke?”