Klassiska ”S-verktyg” kan göra Sverige grönare (del 7)

Manifest från en sjuksäng, del 7:

”När mänskligheten ruttnar i en hög
och alla ba: ‘vad är bäst för mig?’
och ‘jag köper vatten på flaska’
och ‘hon älskar inte dig'”
Säkert! i låten Fredrik (Annika Norlin, 2010)

Det finns visserligen några få som fortfarande hävdar att klimathotet inte är på allvar. När till och med Fredrik Reinfeldt börjat bry sig om miljön och hans moderata parti försöker profilera sig som miljömedvetna verkar den där diskussionen (äntligen) vara över.

Vi står inför enorma utmaningar som kommer att hota hela vårt sätt att leva – om vi inte agerar på allvar. Globala toppmöten är viktiga, men i slutändan är det inte vid internationella förhandlingar frågorna avgörs. Överenskommelser om utsläppsminskningar och annat bidrar till ökad medvetenhet och till att sätta press på länders regeringar, men det avgörande handlar om hur denna medvetenhet omvandlas till konkreta politiska förslag som får effekt.

Det handlar om politiska beslut om skatter, att uppmuntra positiva drivkrafter, att förbjuda farliga ämnen eller att ställa hårdare krav på energiförbrukning eller utsläpp. Eller annorlunda uttryckt: det handlar om att använda precis den typ av verktyg som socialdemokratin förr var så framgångsrik med. Det som ibland hånas som ”den sociala ingenjörskonsten”.

Vårt personliga ansvar för klimatet är stort och det finns ingen anledning att förringa vikten av att köra mindre bil, återvinna mer eller förbruka mindre energi. Genom att försöka leva mer klimatsmart påverkar vi också andra till att ta större ansvar och självklart är vårt eget bidrag för att exempelvis minska utsläpp viktigt. Men det är först när vi använder våra gemensamma verktyg som vi kommer att få någon riktig effekt av de personliga valen.

För oss som är aktiva i Örebro-politiken handlar det om att skapa ett Örebro där vi alla tar ansvar för klimatet. Kommunen ska göra sitt genom energibesparingar, klimathänsyn vid upphandling (så gott det går med dagens lagstiftning) och mycket annat. Men vi behöver också ta fram fler förslag på hur kommunen kan hjälpa (eller påverka) örebroarna att ta större ansvar för klimat och miljö i sina dagliga liv – även på områden som inte är kommunal verksamhet.

Ett exempel är ett initiativ som togs av min företrädare som ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad, Fredrik Persson (mp). Han har krävt att tjänstemännen ska kräva in – och redovisa – energivärden i samband med att vi till exempel ger möjlighet för byggföretag att sätta igång byggen. På det sättet ökar pressen på byggföretagen och vi har möjlighet att – åtminstone i vissa fall – stoppa byggen som visar för dåliga energivärden.

Vi ska helt enkelt använda de verktyg vi har.

Det är därför jag har föreslagit att Örebro kommun ska informera (och uppmuntra) oss vattenabonnenter att – frivilligt – bidra till att fler får rent vatten (läs om min motion här).

Det är därför vi Socialdemokrater vill ta initiativ till ett nytt Örebro Energi där kommunen, tillsammans med privatpersoner och företag, kan bygga moderna (och stora) vindkraftverk för att steg för steg göra Örebro självförsörjande på klimatsmart el. (Vi har många fler förslag på området, läs mer här)

Det är därför jag föreslagit att Örebro kommun inför något som jag valt att kalla Örebroflaskan; en flaska som går att fylla med vanligt kranvatten i affärer och på andra ställen så att vi minskar miljöbelastningen som orsakas av transporter, plasttillverkning och plastsopor.

Vi måste helt enkelt våga använda de gemensamma organisationerna (kommun, landsting, region, stat och så vidare) för att driva på i rätt riktning.

Vi ska självklart också ändra regler och lagar (återkommer till det längre fram) men genom att göra det lättare att ta miljöansvar tror jag att vi skapar ringar på vattnet som på sikt betyder mer än internationella överenskommelser. Om vi, till exempel, visar att det är möjligt för örebroarna att ge motsvarande hela Tanzania rent vatten, tror inte du att andra kommuner kommer att ta efter och göra något liknande?

Men sånt här tar tid. För i grunden är både tjänstemän och politiker i exempelvis kommunerna rädda för att göra saker som de inte gjort tidigare. Min motion om ”frivilligt högre vattenpris kan ge fler människor tillgång till rent vatten” lämnades in 2003. 2007 diskuterades den för första gången. Och sedan försvann den igen, för att nu åter lyftas upp för diskussion. Och mitt krav var inte så radikalt: ”att uppdra åt Tekniska nämnden att utreda förutsättningarna för att låta örebroare som vill betala mer för sitt vatten, för att finansiera biståndsprojekt som ger fler människor i världen tillgång till rent vatten”. Utreda förutsättningarna innebär ju till exempel att man – om man vill slippa administrera pengarna – kan svara: ”det går inte att kommunen administrerar inbetalningen eller insamlingen, men självklart kan vi skicka med informationsblad med inbetalningskort”.

För riksdag och regering finns självklart också en hel del att göra lagstiftningsmässigt. Igår skrev jag om skatterna, och det är en avgörande del: Att göra det billigare att laga och sköta prylar än att köpa nya skapar förutsättningar för nya typer av jobb – och gör att vi skonar miljön. Men det innebär förstås också att man sänker skatten städning och servicetjänster, och det tycker ju en del är väldigt provocerande… 😉

Men skattelagstiftningen bör också ändras så att den uppmuntrar att människor går samman för att gemensamt ta större ansvar för jordens framtid, till exempel bilpooler, kanske genom att medge skatteavdrag för medlemsavgifter i (seriösa) eko-kooperativ eller att införa ett särskilt investeringsstöd.

Och genom att ändra lagarna som styr upphandling i kommuner och landsting kan det bli lättare att handla från lokala odlare (för att minska transporterna) eller att ställa tuffa miljökrav. Mycket av detta går att göra idag, men det är krångligt.

Att socialdemokratin ska använda traditionella verktyg för att bygga samhället till att göra Sverige – och världen – grönare är inget nytt. Vi har pratat om det gröna folkhemmet, vi har lagt fram utredningar och antagit program i både kommuner och landsting. Men jag tycker att vi fortfarande alltför ofta tvekar inför att använda verktygen mer aktivt.

Att lansera ”den sociala ingenjörskonsten” som valvinnare är nog inget framgångsrecept. Och kanske är det lika dödsdömt att lansera ”den klimatsmarta ingenjörskonsten”. Men det är det som behövs – det återstår bara för någon att hitta på ett smartare namn. Och för oss som är politiskt ansvariga att börja göra verkstad. Vi socialdemokrater borde vara duktiga på det.

PS. Det här är sista delen i mitt ”Manifest från en sjuksäng”, tidigare inlägg finns under fliken ”Socialdemokratins förnyelse” till vänster. Namnet, ”Manifest från en sjuksäng” kommer av att jag skrev detta när jag tillbringade några lååånga dagar i en av USÖs sängar för några veckor sedan. Nu mår jag bra, tackar som frågar…