Ett ledarlag som kan förnya organisation och politik

Min krönika i dagens NA (med en uppdaterad namnlista av mitt önskade kommande ledarlag för Socialdemokraterna):

Sådärja. Nu har jag bestämt vem jag vill se som nästa partiledare för Socialdemokraterna.

Jag har länge hävdat att nästa partiledare borde vara kvinna eller från en yngre generation (eller både och). Men flera av de namn jag föreslagit har efterhand tackat nej. Så numera förespråkar jag den enda kandidat som faktiskt sagt att han ställer upp: Mikael Damberg.

Mikael Damberg kan ge Socialdemokraterna en nystart, och förutom den politiska förnyelse vi behöver så måste vi förnya vår organisation. Dels handlar det om att öppna upp processen med att välja våra ledare, dels handlar det om att kongressen måste kunna välja fler personer i ett ledande lag. Därför bör kongressen få möjlighet att välja två vice ordföranden, som markering om att ett parti leds av ett lag – inte av en ensam kamikaze-pilot. Jag har roat mig med att sätta ihop hur ett sådant lag kan se ut…

Jag vill se två personer bredvid Mikael Damberg: SKTFs nuvarande ordförande Eva Nordmark bör bli vice ordförande med ansvar för kommun- och landstingspolitik, och Ulrica Messing bör bli andre vice ordförande med ansvar för att partiets jobb- och näringspolitik utvecklas.

För mig kan Ibrahim Baylan fortsätta som partisekreterare, men i laget runt ledningen vill jag att Ardalan Shekarabi och Anna Johansson får fortsätta driva arbetet med att utveckla vår omvärldsbevakning och att driva på debatten, så att vår politik fortsätter utvecklas.

Sedan finns en rad uppdrag som partikongressen inte väljer, men som är avgörande för Socialdemokraternas förmåga att vinna val, så jag tog mig friheten att föreslå även dessa.

Leif Pagrotsky borde vara vår ekonomisk-politiske talesperson, som ger Anders Borg en match om trovärdigheten och kan förklara Socialdemokratins ekonomiska politik på ett mycket bättre sätt än vi förmått göra de senaste åren.

Som ordförande för Socialdemokraterna i riksdagen vill jag se Ylva Johansson, med ett samlande ansvar för vår rikspolitik. Till sin hjälp bör hon ha talespersoner, som inte behöver vara ledare i riksdagens utskott. De ska ha som uppgift att utveckla och kommunicera partiets politik och presentera de förslag som vi ska gå till val på 2014.

Övriga personer som jag (vid sidan av Mikael Damberg, Leif Pagrotsky och Ylva Johansson) vill se som talespersoner i riksdagen är: Luciano Astudillo (jobb, näringspolitik), Matilda Ernkrans (miljö/klimat), Maryam Yazdanfar (bostäder, minskade klyftor), Lena Sommestad (infrastruktur, vägar, it), Thomas Eneroth (trygghetssystem: socialförsäkringar, a-kassa med mera), Kent Härstedt (utrikespolitik), Veronica Palm (forskning, utbildning, förskola, familjepolitik), Sven-Erik Österberg (inrikes: regioner, rättsväsende, myndigheter mm) och Lena Hallengren (skatter). Att Lena Sommestad och Luciano Astudillo idag inte är riksdagsledamöter går att lösa; båda är ersättare och kommer in i riksdagen så fort någon före dem på listan lämnar…

Någon kanske invänder att det är väldigt många namn? Jo, självklart är det många namn: ett så stort parti som Socialdemokraterna har väldigt många dugliga kandidater. Och nu när vi snart valt det lag som ska leda oss i framtiden återstår den viktigaste frågan: att fortsätta förnya vår organisation och vår politik. Med rätt ledare kommer det att gå alldeles utmärkt.