Nejdå, jag är varken "bilkramare" eller "bilhatare"

[REV] Det finns de som tycks anse att jag är en bilkramare som tycker illa om miljön och därför försöker öka biltrafiken. Andra påstår att jag är en bilhatare som vill förbjuda bilar. Inget av det är sant.

Tyvärr finns det många som tror att det bästa sättet att minska utsläppen från biltrafiken är att stänga av gator. Jag kallar det plakatpolitik och tycker att Örebro har haft alldeles tillräckligt av sådant de senaste åren. Om vi ska lyckas minska klimatpåverkan och få renare luft i hela Örebro måste vi minska bilåkandet i hela kommunen – inte bara i stadskärnan. Men vi måste också inse att bilen även i framtiden kommer att vara en viktig del i vårt resande, även om antalet bilresor måste bli färre, de körda sträckorna kortare och drivmedlen renare.

Låt mig ta mig själv som exempel. Idag skulle jag skjutsa dottern till dagis för att sedan ta sonen till inskolning på dagis. Därifrån skulle jag sedan skjutsa sonen, med barnvagn och en väska, till barnvaktande farmor och farfar för att jag skulle kunna vara på jobbet resten av dagen. Jag tog bilen.

Självklart inser jag att jag inte är tvungen att ta bilen i det läget. Självklart kan jag cykla till dagis med båda barnen i cykelvagnen och därefter cykla tillbaka hem (med en trött son), flytta sonen till barnvagnen, gå till mina föräldrar, gå tillbaka hem och hämta cykeln för att därefter cykla till jobbet med bilen kvar på uppfarten. Och många människor har inte bil och kan inte ens göra det val jag gjorde. Jag inser det. Men jag inser också att de flesta som har en bil stående utanför huset hade gjort precis det val jag gjorde.

Faktum är ju nämligen att mer eller mindre varannan örebroare tar bilen till jobb/skola. Och även om jag ser som en av mina viktigaste uppgifter att få fler att gå, cykla och åka buss så inser jag också att bilen fyller en funktion i dagens – och morgondagens – samhälle. Det gör att vi samtidigt som vi investerar i att få fler att gå, cykla och åka buss också måste göra bilanvändandet effektivt så att vi både minskar antalet bilresor och gör dem kortare.

För dem som åker buss är det ett mycket stort problem om bussresan tar lång tid, på samma sätt är det för cyklisterna (som ju utsätts för väder och vind). För bilisterna är det dock inte avgörande: varför skulle annars så många välja att hellre ta motorvägen ut till Marieberg än att åka kortare tid till Örebro city? Anledningen är självklart att när man väl sitter i sin (väldigt bekväma) bil spelar inte några minuter lika stor roll som om man sitter på ett tåg eller buss och inte kan styra sin tid, inte kan jobba effektit eller tycker att det är obekvämt. Och för cyklister, och gående, är det ännu värre om resandet tar tid. Därför är det klokt att som Örebro satsa på huvudcykelleder, bättre snöröjning av dessa stora cykelvägar och andra åtgärder för att underlätta cyklandet.

Och därför är det klokt att vi satsar så många hundratals miljoner på busstrafiken (och tågtrafik). Om vi ska minska andelen som väljer bilen måste vi göra alternativen mer lockande. Men det räcker inte. Vi måste nämligen samtidigt se till att bilresorna är så korta som möjligt, så sällsynta som möjligt och att de sker med så rena drivmedel som möjligt.

Renare drivmedel är svårt för Örebro kommun att åstadkomma, förutom satsningar på biogas och till exempel förmånliga pareringsregler för miljöbilar. Att se till så att bilresorna är sällsynta och korta är dock möjligt. Tyvärr har vi gjort precis tvärtom de senaste åren.

Ta exemplet med handel. Vi ser nu hur cityhandeln har stora problem, samtidigt som det går bra för samtliga externhandelsområden, särskilt för Marieberg köpcentrum. Ur ett strikt kommersiellt perspektiv kan man självklart säga att det där inte är ett problem; kunderna väljer var de vill handla. Men bryr man sig om stadsplanering och miljöfrågor är det där ett jätteproblem. På sikt innebär det nämligen att det blir svårare att gå, cykla eller ta bussen till handeln. Och då har vi istället skapat ännu mer negativ miljöpåverkan, samtidigt som vi utarmat stadskärnan och gjort Örebro city mindre lockande när affärer stänger.

Det är den utvecklingen som aktivt drivits av min företrädare som ordförande för Programnämnd Samhällsbyggnad, Fredrik Persson (mp).

Vi ska inte motarbeta vare sig Marieberg köpcentrum eller andra externhandelsområden. Tvärtom; de ska utecklas och växa eftersom de gör det lättare för örebroare att handla bra och billigt och för att de lockar andra till Örebro. Men de ska utvecklas tillsammans med stadskärnan.

Handel och trafik hänger alltså ihop. Och på samma sätt som en del vill minska biltrafiken genom att tvinga bilisterna att ta långa omvägar, vill en del förbjuda nyetableringar av stora mataffärer. Jag tror att det är precis lika felaktigt. Tvärtom anser jag att vi ska fortsätta med den enkla men grundläggande principen för etableringar av livsmedelshandel: mataffärer ska ligga nära där människor bor och genom att spridas ut på rätt sätt över Örebro ska de göra att ingen behöver åka ondödigt långt med bilen för att ta sig dit – om de väljer att använda bilen.

Med andra ord: vi ska göra det lätt att göra kloka miljöval. Det gör vi genom att då och då påminna oss om att den den mest förenklade plakatpolitiken inte för oss närmare ett grönare Örebro utan att den tvärtom motverkar arbetet för ett Örebro som är ekologiskt hållbart och som i alla både kan trivas och vara stolta över. Vägen till ett grönare Örebro går genom fler jobb, fortsatt utveckling och helhetssyn.