2011 i backspegeln: träffat 1380 personer, fler återstår

I ett sista desperat försök att komma ikapp och starta ”på noll” på måndag, när verksamheten drar igång på allvar för 2012, åkte jag till jobbet på eftermiddagen och tillbringade några timmar med att rensa mail och kontor. Det gick väl sådär: fortfarande återstår massor av mail att läsa, svara på eller arkivera och fortfarande återstår stora travar papper. Det ledde mig dock till några slutsatser, och till en väldigt ovetenskaplig genomgång av vad jag åstadkommit under 2011. Först några slutsatser:

  1. För den mentala hälsan och för familjens skull ska jag i högre grad åka till jobbet några timmar en lördag (eller sitta en timme till på kvällen) än att småfixa med mailen tillsammans med familjen.
  2. Jag har under 2011 verkligen försökt tillämpa min ”princip” om att inte tacka nej till möten om någon vill träffa mig. Det har inneburit att veckorna blivit alldeles för fulltecknade (så att mailsvarande och återringande till folk som sökt mig blivit lidande). Det har dessutom inneburit fullchokade veckor som tar slut på all kraft. Under 2012 måste jag behålla luckor i almanackan genom att försöka boka in färre och kortare möten, annars kommer jag inte hinna svara i tid till folk som hör av sig via mail eller telefon, till exempel.

Sedan något om vad jag åstadkommit på ett för mig väldigt viktigt område; att vara tillgänglig för örebroare som har synpunkter och att ta del av så mycket åsikter, förslag och idéer som är möjligt:

  1. Under 2011 har jag besvarat ungefär 200 mail till örebroare som hört av sig om olika frågor. Jag har då bara räknat dem som jag ordningssamt sparat i särskilda mappar, jag har inte lagt tid på att gå igenom alla tusentals mail i sända-mappen (det vore kvalificerat slöseri med tid). Ibland har flera av de där mailen gått till en och samma person (i t ex en mailväxling, inte heller det har jag lagt tid på att sortera) men å andra sidan så tillkommer en massa andra mail som jag nu missat och dessutom alla kommentarer och meddelanden på Facebook och Twitter, som också ofta rör kommunrelaterade frågor som jag har ansvar för.
  2. Under 2011 har jag träffat uppskattningsvis 1380 personer.  När jag säger ”träffat” så är det antingen en och en eller i ett sammanhang där de kunde ta upp det de ville ta upp. Jag har alltså inte räknat kommunala sammanträden och liknande. Jag räknade så här: jag tittade i kalendern för var femte vecka (det blev 9 veckor eftersom jag gjorde uppehåll i juli) och räknade hur många jag ungefär träffat på varje möte jag haft den veckan. Sedan tog jag det gånger 5,78 (52 veckor delat på 9 veckor). Ska kanske påpeka att jag under våren var deltid föräldraledig, vilket drog ner snittet tillsammans med den hektiska tiden kring omvalet. Jag har för övrigt inte heller räknat de aktiviteter som var en del av valrörelsen, där vi ju samtalade med tusentals och åter tusentals örebroare.
  3. Under 2011 har jag skrivit oräkneliga mängder inlägg på Twitter och något färre på Facebook om vad jag gjort på dagarna. Väldigt många av dessa (särskilt på Facebook där jag ju har fler som ”följer mig”) har lett till vidare diskussioner om aktuella frågor och ärenden som har gett mig kunskap om vad andra örebroare tycker, och som informerat andra örebroare om vad som är på gång.

Jag tycker alltså att jag lyckats rätt bra med att göra mig som kommunalt förtroendevald mer tillgänglig för örebroare (jag tycker nog i och för sig att jag, tillsammans med övriga i majoriteten, gjort mycket bra vad gäller konkreta politiska beslut också, men det tar vi någon annan gång…). Men jag vet att jag har mycket mycket kvar. Och detta år som kommunalråd med ansvar för ett område som Samhällsbyggnadsområdet – som väldigt många har åsikter om och konkreta frågor kring – har lärt mig otroligt mycket om många olika saker. Men framförallt har jag insett att jag inte är tillräckligt bra på att återkoppla till dem som hör av sig. Men det tänkte jag återkomma till en annan dag.

(Och för den som undrar: inlägget skrevs tidigare idag, jag publicerade bara sent på kvällen, mellan två avsnitt av vår favorit-seriemördare Dexter.)