Millencolin, Mustasch och en vänstertatuering…

Jag  har ju bloggat kilometerlånga texter om Millencolin Music Prize tidigare (här första inlägget, efter Millencolings spelning i Conventum 2005) och nöjer mig med att konstatera att det är en fantastisk känsla att dela ut ett pris som man själv kommit med idén till, gett utredningsuppdrag om, som man själv klubbat igenom i Kultur- och medborgarnämnden och som man själv varit med att utforma statuter och organisation runt. Och att göra det tillsammans med de alltid lika trevliga Millen-killarna gör det inte sämre.

Så idag nöjer jag mig med några korta punkter från gårdagen:

Välförtjänta vinnare av årets MMP: Campus 48H, som skapade Sveriges största studentfestival av den insomnade Festivalborg.

Lyckat arrangemang: av Janne Larsson och Kimmo Kirvesmäki (männen bakom bland annat Metallsvenskan) som – återigen – lyckats med fantastiska bokningar och att få til ett lysande arrangemang.

Mest glada i politik: När vännerna föste fram mig mot Mustasch merchandise-bord där bandet signerade och frågade: ”kan vi inte få ta en bild av er med kommunalrådet”, var det mest en dålig ursäkt för dem att själva få smyga med (ping Ullis Sandberg) men det blev väldigt trevligt. De frågade omedelbart vilket parti och när jag svarade S jublade de och bekräftade att det var ”rätt”. Trummisen Jejo Perković visade sin halstatuering med texten ”The left side is the right side” och sångaren/gitarristen/ledaren Ralf Gyllenhammar berättade att nu var det dags att rösta S igen.

Bubblande känslor: att dela ut MMP, som jag ”uppfann”, i Kulturhuset som jag var med i arbetet med att skapa 2005-2006 och där se flyers om Ung Peng, som jag också var med och skapade, blir nästan lite för mycket. Man blir ohälsosamt stolt…

Lyckad renovering: Kulturhuset har nu fått bättre akustik (plattor, akustikputs, draperier med mera) och en ordentlig ljud- och ljusanläggning som är permanent. Därmed har det blivit som vi drömde 2005: en fantastisk lokal för lagom stora konserter där många olika arrangörer kan stärka Örebro som musikstad. Allt det där är resultat av både ihärdigt arbete i föreningen Kulturhuset och från tjänstemännen på Kultur- och Fritidsförvaltningen (särskilt Christer Moll och Ulf Lindin, båda var med redan när vi startade 2005)

Bästa spelningen: Jag får antagligen några ovänner bland mina vänner, men jag tyckte ju att Franky Lee var bäst igår kväll. Det kan ju å andra sidan bero på att jag köpt alla deras skivor och lyssnar på dem rätt ofta – medan jag aldrig lyssnar på Mustasch. Tills nu, då.

Bilderna har jag lånat av Sophia Bescher.