Järnvägens framtid: "Ickebeslut" eller ett av de viktigaste besluten på länge?

Jag har verkligen inte bloggat tillräckligt på senare tid. Ett tecken på det är att jag inte skrivit en enda rad om ett av de mest avgörande beslut som Kommunfullmäktige fattat på många många år…

Kommunfullmäktige i förra veckan beslutade nämligen att slutligen avgöra frågan om järnvägens läge genom Örebro: och järnvägen kommer inte att grävas ner.

Därmed kan vi sätta ordentlig fart med förändringarna längs med järnvägen. Nu kan vi släppa fram byggande ända fram till järnvägen (nästan: det krävs fortfarande ett lite väl tilltaget säkerhetsavstånd samt beredskap för framtida ytterligare spår). Det innebär att planerna för den gamla postterminaltomten nu kan genomföras, att vi kan detaljstudera byggande runt södra stationen och på andra platser längs järnvägen där byggnader skulle minska barriäreffekten mellan väster och öster och bidra till att Örebro växer i city (som är det mest klimatsmarta sättet för en stad att växa).

Skälen till beslutet att låta järnvägen ligga kvar i ytläge är flera, men helt avgörande är kostnaden. Nedgrävning av järnvägen skulle kosta minst 4 miljarder, eller drygt 100 miljoner per år (förmodligen mycket mer). Dessutom försvåras framtida utbyggnad så att det blir svårt att få plats med fler järnvägsspår när tågtrafiken ökar på grund av ökande befolkning och för att fler väljer tåg före flyg och bil.

En del har hävdat att förslaget inte är tillräckligt utrett. I NA menade en skribent att det i framtiden sannolikt kommer ”ett förbud mot farligt gods på järnväg genom stadsbebyggelse”. Örebro kommun skulle hellre se att godstrafiken gick på en ny järnväg utanför tätorten, men inte mycket tyder på att det kommer att ske inom de närmaste 10-20 åren. Istället kommer allt fokus vara på att få dagens järnväg upprustad, och kompletterad med ny järnväg för persontrafik. I diskussionen om järnvägen genom Örebro har vi självklart en tät dialog med Trafikverket, som instämmer i att ytläget är det lämpligaste.

Andra (till exempel Kommunstyrelsens före detta ordförande, Staffan Werme, fp) har hävdat att Kommunfullmäktige fattade ett icke-beslut. Att vi ju ändå inte ändrade något. Det är ett inte så lite fräckt påstående när det kommer från politiker som tidigare varit ansvariga för styrningen av Örebro kommun. Sanningen är ju nämligen att den förra kommunledningen (ledd av Werme) argumenterade en hel del för en nedgrävning. De argumenterade så mycket om detta att många blivit osäkra på vad som kunde göras kring järnvägen.

Det vi gjort är att vi – för första gången någonsin – utrett frågan. Trots att frågan om nedgrävning diskuterats i kanske 40-50 år så har ingen tagit reda på vad det skulle kosta och innebära. Därför är jag otroligt stolt över att Örebro kommun nu utrett och fattat beslut, och att vi gjort det i en öppen process där örebroarna kan ta del av alla underlag.

Säkert finns mer man kunde studerat, men underlag för beslutet är omfattande. Läs alla underlagen här

Det finns en bred politisk enighet om detta beslut, det enda några ifrågasatt är alltså varför vi överhuvudtaget utredde frågan. Jag tycker dock att det är bra att vi gjort det: nu kan vi fatta detta avgörande beslut utan att i framtiden behöva fundera på om vi verkligen visste vad vi gjorde.

Och apropå frågor som ställts och felaktigheter som sprids (av Werme med flera):

  • Jag har aldrig varit drivande till att gräva ner järnvägen (tvärtom), frågan drevs av den tidigare majoriteten och skapade osäkerhet när det gäller nybyggen nära järnvägen. Därför beslutade vi oss för att frågan skulle avgöras – en gång för alla.
  • Utredningen har kostat kommunen totalt ca 1,4 miljoner, varav 1,2 miljoner är arbetstid för kommunens tjänstemän. Detta är redovisat och finns med vid beslut.
  • Vi kommer att jobba mer aktivt för att skapa ett nytt godsspår utanför stadskärnan, men järnvägen (för persontrafik) vill vi ha kvar igenom staden – det gör att fler kan åka tåg och det vill vi. Om några år hoppas vi ha en länspendel Nora-Laxå (med stopp i Hovsta, Örebro central, Södra station) och då kan fler lämna bilen hemma när de ska åka till jobbet.
  • Självklart ska vi fortsätta arbeta för Nobelbanan och en snabb järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo (under 3 timmar är möjligt på kort sikt, ännu snabbare med ny järnväg över Karlskoga).
  • Om vi har 100 miljoner per år (eller 730 kronor/invånare/år) så satsar jag hellre det på nya hus, bättre skola, trygg vård eller utbyggd förskola. Som det ser ut nu skulle en nedgrävning leda till att de flesta ”nya skattekronor” som vi får på grund av att Örebro växer skulle gå till nedgrävningen.
  • Jag tror att en nedgrävning av Östra Bangatan är mycket mer intressant än en nedgrävning av järnvägen. Det skulle minska ”barriäreffekten” mer än nedgrävd järnväg. Men även det är dyrt…
  • En nedgrävning av järnvägen gör det mycket svårt att utöka spårkapaciteten genom Örebro. Det är ett av skälen till att Trafikverket svarat NEJ på frågan om vi bör gräva ner.
  • Godstrafiken har inte utretts särskilt, men ingår i helhetsbedömningen. Vi skulle helst se att godstrafiken gick utanför staden, men i dagsläget är staten inte intresserad av att vara med och betala det. Den dagen godstrafiken går utanför staden minskar för övrigt behovet av att gräva ner järnvägen eftersom mycket buller försvinner då.

Med tanke på de olika uppfattningar som finns, och alla de frågor som ställts kring detta, tycker jag att det är bra att Örebro kommun – för första gången – utrett det som diskuterats i kanske 40-50 år. Hade det varit bättre att fatta beslut utan utredning?

Jag är stolt över att jag varit en del i detta historiska beslut. Nu återstår det viktiga: att ta konsekvenserna av beslutet och fortsätta bygga ihop Örebro: att minska barriären mellan väster och öster, att skapa utrymme för fler boende och fler företag, att skapa bra förutsättningar för tågtrafiken i framtiden (nytt resecentrum!) och så vidare. Resan har bara börjat, men beslutet om järnvägens höjdläge var en förutsättning för att vi ens skulle kunna lämna perrongen.